Avskrift ur Nerikes Allehanda 31 mars 2012  
   
  Färgstark förändring  
 
KONST
Galleri Nord
Åsa Södergren
Måleri, blandteknik och collage
(Pågår till och med 4 april)
 
Jag skall erkänna att jag aldrig riktigt varit sams med Åsa Södergrens uttryck. Det finns, eller snarare fanns, ett undanglidande uttryck i hennes måleri mellan abstraktion och föreställande. Gärna dubbelskiktat med ett undre kompositionsplan som en nonfigurativ fond mot vilket något figurativt i ytplanet formades och artikulerades, men oftast med liten kontakt med varandra. Ett slags skilda världar i en och samma bild.
     Hennes sätt att bygga med färgen i avgränsade fält, som mer eller mindre samtalar med varandra, är i grunden en idémässig collageteknik. Hon har senare extrapolerat det i collage med fotografiska bilder både som grundmaterial och förlaga. Collagen har fått en glansig yta som gjort att de närmat sig uttrycket av ett faktiskt fysiskt fotografi - efter dekonstruktionen av fotografiskt grundmaterial. Ett trollerinummer som stundtals imponerade.



Förvandling
Målningarna "Fotografiskt minne" och
"Spektakulär entré" av Åsa Södergren

 vår fysiska värld med den inre.
      I bilden är bakgrunden i oskärpa som en tidsmässig distansering. Vårt fokus är flyttat - med konstnärens hjälp - till kvinnan i förgrunden. Det är ett magiskt ögonblick av medvetandet och världen, varat och vår varseblivning, och kanske ett memento om vår fixering vid bilder i stället för det fysiska nuet.

Verklistan innehåller även några av de glansiga collagen men sedan har något hänt som blir ett tydligt brott mot allt detta.
     Istället har Åsa Södergren börjat smälta ihop de två bildplanen i sitt måleri. Tekniken är fortfarande att måla abstraherade bildrum som hon befolkar med figurer men nu är de mer barnsligt fantasifulla. Hon till och med ristar in deras konturer i de målade ytorna eller använder en penna eller tunn pensel för att mejsla ut dem ur färgen i tydliga, repetitiva konturer.
     Plötsligt är hon både lekfull och fabulerande med en glimt i ögat. Intrycket är så mycket livfullare och färggrannare. Man ser himmel, vegetation och detta nya ljusrum av måleri befolkas av sagoskrymt och djurgestalter, serieartade figurer, människor och djur. Inte minst fjärilar.

Vårglad färgsymfoni, är kanske en klyscha, men det är ordet som träffar mig.
STEFAN NILSON
 
  Utifrån den utvecklingen, är den stora målningen "Fotografiskt minne" på Galleri Nord, ett examensarbete i den egna tekniken av dubbelplanade bildkonstruktioner som hon länge arbetat med. Den breda rektangulära och anslående bilden har en målad fond, ett bildrum som är så där obestämbart som blivit hennes kännemärke: ett möjligt landskap, yttre eller inre.
     I ytplanet finns i högerkant en starkt realistisk avbildning av en ung kvinna som betraktar displayen på den digitalkamera hon har i sina händer. På huvudet har hon en guldkrona - som jag 
uppfattar det. Scenen är på ett sätt tidlös, det där att fånga världen oavsett  medium.
     Här råkar det vara en kamera i motivet, medan konstnären som skapat själva scenen använder sig av ett mycket äldre medium, men  båda med denna mimetiska längtan efter att gifta samman
           
   
  [Stäng]