ÅSA SÖDERGREN är en ung konstnär med ett speciellt förhållande till
djur. Jag tror hon älskar och beundrar dem oreserverat. Det känns så
när man ser hur hon porträtterar dem som levande och kloka varelser.
De förmänskligas inte, de är inga indirekta porträtt av människor
(möjligen av konstnären själv ...). När jag ser människorna på
målningarna undrar jag om Åsa Södergren hellre skulle vilja vara djur
än människa. Porträtten av människor känns mer som livlösa idolbilder
eller masker. Där finns en del att reda ut.
|
På denna utställning
finns emellertid ett par målningar som verkar leda in på andra
fruktbara spår. Dels är det en bild på två boxare. Den heter Punch och den ene boxaren
får verkligen ett slag som får både huvudskydd och käke att tryckas ihop. Det är en
märklig bild med ett kyligt ljus som ger den karaktär av
en bild från ett
krocktest. Man undrar förstås hur huvudet klarar smällen.
DEN ANDRA BILDEN är mer levande och med ett
varmare ljus. En pojke och en havssköldpadda möts under vattnet.
|
Kanske ska pojken försöka fånga sköldpaddan, men det ser mer ut som en
långsamt svävande dans. Där finns en relation att undra över - bilden heter Faith (tro,
tilltro). Likaså kan man undra över bilden Between Friends. Att hunden lyssnar intresserat på
kvinnan är helt klart, men vad talar hon om?
Det finns fler gåtor i Åsa Södergrens bilder, vilka gör att jag verkligen är
nyfiken på fortsättningen av detta konstnärskap.
LENA ASKER
|